Vatten till människor eller blommor?

Hotellet vi bor på ligger för sig själv ute i sanden. Nio kilometer bort ligger Boavistas största by Sal Rei. Skillnaderna är en enorma och jag måste erkänna att samvetet har gnagt i mig ända sedan vi kom hit.

Hotellanläggningen sysselsätter visserligen tio procent av öns befolkning (inom ett år lär tre gånger så många vara anställda i och med den gigantiska anläggning som ska börja byggas på öns vackraste – och hittills orörda – strand). Men medan vi turister vältrar oss i färskvatten, luftkonditionering och frosseri på restaurangerna, hämtar många av Sal Reis invånare vatten i plastdunkar. Har sett flera med symboler som visar att dunkarna tidigare har innehållit kemiska medel.

På fiskmarknaden är det flugorna som tar de första smakbitarna.

Det är inte mycket som växer inne i Sal Rei eller på slätten mellan byn och hotellet. Det är för torrt och på tok på för mycket sand. Vattenbrist råder jämt och ständigt. I jämförelse är hotellets trädgårdar grönskande oaser med praktfulla blommor och tunga bananstockar. Tidigt om morgnarna vaknar vattenspridarna till liv och dränker gräsmattor och rabatter.

Vackert blir det, men till vilket pris och för vem?

I paradiset

Vilket ställe. Sådan lyx! Funderar allvarligt på att bränna passet – då måste de ju behålla mig.


I dag har jag legat i skuggan på hotellets spa. Två meter från jacuzzin. Skugga, sol som strilar in genom vasstaket och svalkade vind. Ljuvligt.

Och så har hittat hotellets plantskola. Här är det avsågade vattenflaskor som gäller till sticklingarna.

Cesario är en av dem som jobbar med hotellanläggningens trädgård.

Själv har jag pillat frön ur ananasen på frukostbuffén och länsat hotellets buskar på fröskidor. Inte en aning om vad det är för blommor, men vackra är de. Kanske kan fungera som krukväxter hemma. Ska försöka få dem att gro i växthuset i sommar.

I övrigt växer det inte mycket här. Några suckulenter som kravlar sig fram över sanden. Ön är i princip en gigantisk sanddyna med lite berg här och där. Från luften ser marken ut som halsen på en riktigt gammal sköldpadda.

På tal om djur, så har jag fått en kompis. Kallar henne för Konrad – visste inte att det var en hon förrän jag upptäckte hennes ursöta små kattungar. De tillhör hotellet och håller mest till på en undanskymd gräsplätt innanför rabatten där vi bor. Helt okej att gosa med – är både vaccinerade och avmaskade.

Snön stiger

Nu börjar det bli löjligt. Det lär inte bli särskilt mycket ljus i morgon för de stackars växterna i vardagsrummet. Och frågan är – kommer vi ut?

Evig vinter?

Nej, jag har inte dansat ut julgranen ur växthuset än. Börjar undra om det är någon idé. Snön verkar ju i alla fall räcka till nästa jul ...

Den har kommit!

Ända sedan jag såg guldkannan på nätet i somras har jag velat ha den. Den är ju så söt! Och nyttig, har jag förstått.

Men väntan har varit lång. Förra sommaren fanns den bara som en idé på en ritning. Under hösten kom produktionen i gång och i går kom ”Towa” hem till mig – med hjärtformat lock och allt.

I vår är det alltså tänkt att blomsterrabatterna ska guldvattnas. Men vill jag verkligen använda min nya fina kanna som potta?

Hm … Det tål att tänka på. Fegar jag ur går kannan säkert att använda till nässelvatten i stället.

Sommar i snön

I eftermiddags fick jag syn på termometern som mäter temperaturen i växthuset. Givaren står i skuggan bakom en bastant kruka – fast en gnutta sol faller säkert på den då och då. Hur som helst visade temperaturen på 20,4 grader. Utanför var det solsken från klarblå himmel, gnistrande snö och vindstilla. Fantastiskt! När jag tittade ut såg jag att det till och med droppade från stupröret.

Täppa med barhäng

Nu har den kommit. Min fjärilsmatare. Kan knappt vänta tills jag får hänga ut den i trädgården och se fjärilarna fladdra hit för happy hour.

Jag har längtat efter en fjärilsmatare ända sedan förrförra sommaren när Klas och jag besökte Eden Project i Cornwall – ett paradis för alla som är intresserade av växtlighet. Helt fantastiskt.

Såg en fjärilsmatare i en av butikerna där, men tänkte att det nog inte var någon idé att köpa, eftersom jag inte har tillgång till nektar. Men nyligen upptäckte jag att nektar går att fixa själv hemma i köket. Och då började jag leta på nätet.

Funderar på att fixa en all inclusive-anläggning:
• Rabatt med blommor som fjärilarna gillar
• Barnkammare – några stånd med nässlor intill rabatten
• Hotell – har en övervintringsholk i garderoben
• Bar – fjärilsmataren

Vad mer kan de färgsprakande små änglarna begära?