Pepparkakshus till ekorren

För en vecka sedan hade jag ett reportage om min ekorrmatare i tidningens bostadsbilaga. Nu går jag omkring med ett stort leende på läpparna. Anledningen är att några läsare har gjort om ekorrmataren till pepparkakshus.

Fem små plantor bergvallmo

Tio små fåglar satt på en gren …

Ungefär så har det varit med mina bergvallmoplantor. Många fröer blev färre groddar blev färre plantor. Men några har faktiskt klarat sig och i sommar har de fått växa till sig i en pallkrage. Nu hoppas jag att de ska överleva vintern och att jag ska få se dem blomma i vår. Kanske är de vita, blå eller lila. Jag vet inte. Måste erkänna att jag i alla mina bestyr med dessa små blommor lyckades göra pytt i panna av alltihop. Men det gör inte så mycket. Är bara så vansinnigt stolt över att jag faktiskt har lyckas driva upp fem plantor bergvallmo.

Mogen tomat

Det känns nästan lite somrigt just nu. Maken brummar omkring med gräsklipparen för tredje sista gången och i kontorsfönstret har jag upptäckt en mogen tomat.

Jag skulle egentligen inte övervintra någon tomat i år, men i slutet av sommaren upptäckte jag att en planta hade självsått sig i blomsterrabatten. I slutet av september planterade jag den i en stor konservburk och ställde den i ett fönster. Sedan dess har den tokblommat och nu också skänkt mig en fin liten tomat.

Citrondoft och krabba

I natt var det riktigt tät dimma. Den kom flytande över åkern och stannade inte förrän den hade kommit en bra bit in i trädgården. Och så månen som nästan var full, men som inte riktigt lyckades lysa igenom tjockan. En riktig Stephen King-natt!

Men i dag skiner solen. Citronträdets doft var himmelsk när jag klev in växthuset i förmiddags. Bestämde mig för att bjuda grannen på myslunch. Nu stinker det skaldjursrester där inne, men väldigt trevligt var det.

Kan inte riktigt smälta att det snart är mitten på november, men tycker att det gärna får fortsätta så här ända till april!

Lutande trädet i Pisa?

”Här syns det varifrån det blåser”, sa en arbetskamrat när hon hälsade på mig i somras.

Jag vet varifrån det blåser, men jag hade inte insett att plommonträdet vi grävde ner för två år sedan hade börjat likna tornet i Pisa. Inte för att det hjälpte. Det stackars trädet fick fortsätta att luta allt mer öster ut.

Men nu så. Maken har spänt upp trädet med hjälp av rep och spännband. En bit brandslang ska hindra repet från att skada stammen. När han ändå var igång satte maken dit gnagskydd inför vintern, så nu ska trädet vara både vind- och harsäkert.

Sommaren dröjer sig kvar

När den här stockrosen började blomma kring midsommar var den visserligen svart − nu är den mera vinröd i tonen − men bara det att den fortfarande blommar får mig att älska denna novembersommar. Och snart är våren här! Det ni!!

Än blommar det

Luktärterna dröjer sig kvar som ljuva sommarminnen och får vintern att kännas väldigt avlägsen.