Mogen tomat

Det känns nästan lite somrigt just nu. Maken brummar omkring med gräsklipparen för tredje sista gången och i kontorsfönstret har jag upptäckt en mogen tomat.

Jag skulle egentligen inte övervintra någon tomat i år, men i slutet av sommaren upptäckte jag att en planta hade självsått sig i blomsterrabatten. I slutet av september planterade jag den i en stor konservburk och ställde den i ett fönster. Sedan dess har den tokblommat och nu också skänkt mig en fin liten tomat.

Citrondoft och krabba

I natt var det riktigt tät dimma. Den kom flytande över åkern och stannade inte förrän den hade kommit en bra bit in i trädgården. Och så månen som nästan var full, men som inte riktigt lyckades lysa igenom tjockan. En riktig Stephen King-natt!

Men i dag skiner solen. Citronträdets doft var himmelsk när jag klev in växthuset i förmiddags. Bestämde mig för att bjuda grannen på myslunch. Nu stinker det skaldjursrester där inne, men väldigt trevligt var det.

Kan inte riktigt smälta att det snart är mitten på november, men tycker att det gärna får fortsätta så här ända till april!

Lutande trädet i Pisa?

”Här syns det varifrån det blåser”, sa en arbetskamrat när hon hälsade på mig i somras.

Jag vet varifrån det blåser, men jag hade inte insett att plommonträdet vi grävde ner för två år sedan hade börjat likna tornet i Pisa. Inte för att det hjälpte. Det stackars trädet fick fortsätta att luta allt mer öster ut.

Men nu så. Maken har spänt upp trädet med hjälp av rep och spännband. En bit brandslang ska hindra repet från att skada stammen. När han ändå var igång satte maken dit gnagskydd inför vintern, så nu ska trädet vara både vind- och harsäkert.

Sommaren dröjer sig kvar

När den här stockrosen började blomma kring midsommar var den visserligen svart − nu är den mera vinröd i tonen − men bara det att den fortfarande blommar får mig att älska denna novembersommar. Och snart är våren här! Det ni!!

Än blommar det

Luktärterna dröjer sig kvar som ljuva sommarminnen och får vintern att kännas väldigt avlägsen.

Lyser upp hösten

I går intervjuade jag en fantastiskt trevlig människa som bodde i en saga. Nåja, kanske inte på riktigt, men det såg ut så med de gammaldagsa hästboxarna som till häften doldes av humle, hönsen som sprätte omkring i buren intill och alla fina stilleben hon ordnat kring huset. Och så alla lyktor. När jag åkte därifrån undrade jag över lyktorna jag själv köper och gömmer undan i boden. I dag har jag ställt ut lyktor lite varstans och hängt upp några i päronträdet. Längtar nästa till mörkret så att jag får se dem glittra.

En underbar dag

Vilken fantastiskt härlig dag! Solsken, solsken och åter solsken. Grejade lite i trädgården på förmiddagen, men från lunch och framåt satt jag i växthuset - åt lunch, läste trädgårdstidningar och hade mina föräldrar samt faster på fika. När fikagästerna åkte hem kändes det som en riktigt fin vårkväll, bara sången från en ensam koltrast saknades. Till sist blev det även middag i växthuset medan himlen färgade sjön laxrosa, dagen övergick i skymning och första stjärnan tändes.