Pippi i mataren

Oj, oj, oj – vad ska ekorrarna säga nu?

Snart lyser det blått

I söndags när vi städade trädgården upptäckte jag mina bergvallmoplantor. Jag tror att det var efter att maken hade räfsat bort alla löv. Blev riktigt förvånad över hur pigga och fina de ser ut. Den längst ner till höger sådde jag förra våren, den enda jag lyckades få fram då. Resten är köpta. Ska bli riktigt, riktigt roligt att få se dem blomma.

Första sädesärlan siktad

Har just varit på ute på promenad med katten i det underbara vårvädret. Hon var nog mest stolt över att hon lyckades skräma upp en hare, men jag blev lyckligare när hon rusade i väg mot vårens först sädesärlor (kopplet är inte så långt, så det var många meter emellan) så att jag lade märke till dem.

Mindre härligt var att upptäcka vad de konstiga högarna med jord i slänten beror på. Jag tror att det var förra veckan jag såg en söt lite sork när vi satt i växthuset och åt kvällsmat. Efter att sett flera hål av det här slaget i slänten ner mot diket, så är den inte riktigt lika söt. Hoppas nu bara att den väljer att bosätta sig i åkern när havren, eller vad det nu blir i år, börjar växa där ute.

Längtar mig tokig!

I går grävde jag upp jordgubbsplantorna ur landet där de övervintrat och satte ner dem i ett pallkrageland. Pallkragen försågs sedan med ett fönster, så nu kan det bli riktigt varmt och gosigt för jordgubbarna även kyliga dagar. Jag toklängtar verkligen efter jordgubbar och hoppas att de ska vilja växa till sig riktigt snabbt.

De vårligaste blommorna

− Titta, det är alldeles vitt där borta. Det kan väl inte …? sa maken i förmiddags. Men jodå, vitsipporna har slagit ut. Det slår definitivt tussilagon jag hittade i går. Det är verkligen vår när både tussilago, blåsippor och vitsippor pryder trädgården.

Små solar

Åh, så jag har längtat efter tussilago. I dag har de små solarna äntligen slagit ut i slänten upp mot grannens dammar.

Själv har jag sått morötter i två pallkrageland där solen ligger på från morgon till kväll. Sorterna är de samma som förra året: Paris Market, Purple Haze, Rainbow och Amsterdam Forcing. Tänkt när den gröna blasten börjar sticka upp ... mmm!

Överlevde flyget

De här små plantorna har överlevt tre flygresor – två korta och en lång – och en vecka på hotellbalkong. Första semesterveckan upptäckte jag en massa självsådda småplantor i rabatterna och kunde inte låta bli att dra upp några stycken.

Jag tog med mig lite sand upp på rummet och gjorde ”odlingscigarrer” genom att vira in sanden i pappersnäsdukar, en cigarr till varje planta. (Nästa gång ska jag nog stoppa ner ett gäng torvbriketter i resväskan.) Cigarrerna packade jag sedan tätt tätt i botten av petflaska. Tydligen var det ett bra sätt, för det har gått finfint. Nu bor plantorna i en kruka med såjord i växthuset.

Det är en sådan här buske de stammar ifrån. Utöver den här vita finns det jättefina varianter i olika rosa nyanser. Hoppas att någon av sticklingarna ger en rosa variant. När jag frågade vad busken heter på Odla.nu, berättade Helen på bloggen Tankar om och från min trädgård att det är en catharanthus roseus.

Fröer finns att köpa här hemma, men det är ändå lite roligt med en grönskande souvenir. Och kanske gjorde jag trädgårdspersonalen på hotellet en tjänst, med tanke på att den här busken sprider sig som värsta ogräset i varmt klimat − försöker i alla fall att intala mig det.

Jag har googlat och upptäckt att blomman har massor av namn på engelska. Det som kanske passar bäst med tanke på var jag drog upp mina plantor är Cape Periwinkle. På svenska busken rätt och slätt rosensköna.