Sommarens finaste stund

Det här är inte bara sommarens favoritbild, utan även ett av de härligaste tillfällena i somras. Jag skrev ett blogginlägg när jag satt där och även om jag använde bilden vid ett senare tillfälle så blev aldrig inlägget publicerat. Som tur är blev det sparat och kan användas nu i stället:

Jag har svept in mig i en ullig filt och kurar på terrassen medan solen dalar i guld och daggkylan sakta smyger sig närmre. Fukten doftar jord och lite höst när den börjar stiga upp ur marken. Borta bland träden försöker kajorna komma till ro och på åkern, där solen fortfarande värmer, hörs knirpet från sommarens sista svalor. Jag är så tacksam över att kunna sitta här och se rådjuret beta borta vid skogsbrynet och för humlan som bökar runt i en stockros och flyger vidare till solhattarna. Gässen har börjat kackla nere vid sjön och jag har sittut på bryggan i flera timmar och inte gjort annat än att titta på fiskarna där under ytan. Det prasslar till i luften. En trollslängda. Den verkar ha fattat tycke för min gula klänning och försöker landa i smocken. Det är mitt emellan kväll och skymning, mellan sommar och höst och lupinerna har åter börjat blomma.