Söta gurkor och tidlösa

Jag sitter och skriver på terrassen mellan bodarna. Jag har längtat efter att få sitta här, men i sommar har det varit för varmt. I kväll är det perfekt – soligt, lagom varmt och vindstilla. Det känns så lyxigt med en höst som är så somrig. I går kväll var jag nere och badade i skymningen. Det var magiskt. Vattnet glödde i aprikosa nyanser och himlen var overkligt blå. En kvart senare var skådespelet över, så det var väl tajmat.

I dag passerade jag det stora tomatväxthuset och en gårdsbutik på vägen hem från jobbet. Det känns lite konstigt att redan behöva handla tomater, men så är det i år. Den stora överraskningen var slanggurkor i miniatyr. De blev jag så förtjust i att jag hemskt gärna vill odla dem i växthuset nästa år. Jag måste försöka ta reda på vad de heter.

När jag skulle betala i gårdsbutiken, blev jag tipsad om tidlösa – den där blomman som nästan ser ut som en krokus, men som blommar om hösten. Tjejen bakom disken hade varit på Zetas för några år sedan och blivit rådd att sätta tidlösa runt plommonträdet för större plommonskördar. Och det hade fungerat. Det låter smått otroligt, men måste testas. Vårt träd gav frukt för första gången i år, men när vi skulle plocka så hade någon med ett väldigt stort gap redan varit där – det fanns inte ett endaste spår och hur jag än skakade trädet så var det tomt. Och vi som har väntat i fem år. Snopet!

När det inte längre är skönt här ute ska Riva firas. Hon fyller sex år i dag och ska få en piggelin – det är det i särklass allra bästa hon vet. Men först ska det lagas mat. Prinskorv och ängamat med morötter från landet. Så fantastiskt gott!